Bildkollage med vresros, blomsterlupin och jättebalsamin

Jättebalsamin, vresros och blomsterlupin är tre invasiva arter som förekommer i Umeå.

Invasiva arter i Sverige

I Sverige finns mer än 2 000 främmande arter, cirka 20 procent av dem är invasiva eller potentiellt invasiva. Många arter som vi idag betraktar som “naturliga” har en gång förts hit oavsiktligt eller med avsikt. Många arter har vi stor nytta av men ett antal arter utgör ett hot mot den biologiska mångfalden, samhället och människors hälsa.

EU-förordning för invasiva arter

För att skydda miljön och samhället finns sedan 2015 en EU-förordning som listar vilka växter och djur som anses vara invasiva och hur dessa ska hanteras. Totalt 66 arter omfattas idag av EU-förordning och av dessa är tolv etablerade i Sverige och åtta finns sporadisk i landet. Arter som finns på EU-listan får inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut i naturen eller hållas levande. Se länk till lista på dessa arter längre ned på sidan.

Invasiva arter i Umeå kommun

Jättebalsamin

Jättebalsaminen, Impatiens glandulifera på latin, kom till Europa och Norden kring sekelskiftet 1800–1900 från västra Himalaya. Den importerades som trädgårdsväxt och har sen spridit sig från trädgårdarna ut i naturen. Det är svårt att förväxla jättebalsaminen med någon annan växt i naturen. Den kan bli från 1,5 upp till 3 meter hög och har karakteristiska blommor som lyser i ljusrosa till purpurröda. Bladen är sågtandade och 5–18 centimeter långa, och den kantiga stjälken är ofta rödaktig.

Bildar stora täta bestånd

Även om den är en vacker trädgårdsflykting så hör jättebalsaminen inte hemma i vår natur. Den bildar snabbt stora täta bestånd och de ursprungliga växtarterna trängs undan. Jättebalsaminen producerar även rikligt med nektar vilket lockar till sig stora mängder pollinatörer. Det är bra för pollinatörerna, men eftersom pollinatörer är bekväma innebär det att övriga växter i landskapet inte pollineras. På sikt kan det innebära att vi inte får njuta av frukt och bär, och inte heller av vackra blomsterängar.

Kan bidra till erosionsskador

Jättebalsaminen kan dessutom vara direkt samhällsfarlig när den växer intill vattendrag. På sikt tränger den undan alla fleråriga växter med djupare rotsystem. Jättebalsaminen vissnar ner helt varje höst, och det grunda rotsystemet ruttnar snabbt. Det gör marken ostabil vilket leder till erosionsskador och risk för jordras vid höst- och vårfloder. Finns det byggnader eller vägar intill vattendragen riskerar de att rasa om inte erosionen stoppas.

Eftersom jättebalsaminen finns med på EU:s lista över invasiva främmande arter är den förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen inom alla EU-länder.

Faktablad från Naturvårdsverket om hur jättebalsamin kan bekämpas Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Handbok för bekämpa jättebalsamin i Sverige (pdf) , 1.6 MB, öppnas i nytt fönster.

Jättebalsamin finns med på EU:s lista över invasiva främmande arter är den förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen inom alla EU-länder.

Vresros

Vresrosen, på latin Rosa rugosa, är en robust buskros som hör hemma i Nordostasien. Vresrosen är en mycket tålig och lättodlad ros, som klarar sig bra i vårt klimat. Den har därför varit en populär prydnadsväxt både i trädgårdar, i parker och längs vägar.

Sprider sig med utlöpare och frön

Vresrosen känns igen på sina stora mörkrosa och väldoftande blommor och sina rynkiga mörkgröna blad. Det är från bladen som den har fått sitt latinska namn rugosua som betyder rynkig eller veckad. Busken blir en till två meter hög, och bestånden kan bli mycket vidsträckta. Rosen sprider sig både med utlöpare och med frön. Genom fåglar som äter rosens nypon kan den sprida sig så långt som 200 kilometer.

Ogenomträngliga taggiga buskage

Vresrosen minskar den biologiska mångfalden eftersom den stjäl livsutrymme från de naturligt förekommande växterna på stranden. Dessutom gör den det svårt att bada eller vandra längs med stränderna då den bildar nästintill ogenomträngliga taggiga buskage som kan sträcka sig kilometervis om de inte bekämpas.

Faktablad från Naturvårdsverket hur vresrosen kan bekämpas Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Handbok för bekämpa vresros i Sverige (pdf) Länk till annan webbplats.

Blomsterlupin

Blomsterlupin (Lupins polyphyllus) är en flerårig ört som kommer från Nordamerikas bergstrakter. Den sprids främst med frön, men kan även spridas med rotdelar. Växten har förädlats och gett upphov till flera hybrider som är invasiva i olika delar av världen. Blomningstiden är från juni till augusti.

Blomsterlupin sprids främst med frön men kan också spridas med rötter vid grävarbete eller om lupiner växer i jord- eller sandtag. Det är mycket viktigt att växten inte får möjlighet att sätta frön som kan spridas till omgivningen.

En planta kan ge 2500 frön

Det är inte ovanligt att en enda planta kan ge upphov till hela 2 500 frön per år. Växten skickar ut fröna någon meter från moderplantan genom snabbt uppsprickande fröbaljor. Frösättning skall undvikas också för att minska risken att en fröbank byggs upp i jorden. Fröbanken består av frön som vilar, men som kan gro vid gynnsamma förhållanden. De flesta lupinfrön gror första året. Efter det minskar antal frön som gror. Men även om det bara är några få procent av fröna som lever efter ett antal år så kan fröbanken ändå vara så stor att det innebär en stor risk för uppkomst av nya plantor. I bestånd av sandlupin (en närbesläktad men mindre växt än blomsterlupin) på Island kan fröbanken i äldre bestånd bestå av upp till 6 700 frön per kvadratmeter.

Faktablad från Naturvårdsverket om hur blomsterlupin kan bekämpas Länk till annan webbplats.

Viktigt att tänka på när du bekämpar invasiva arter

Innan du börjar bekämpa invasiva arter är det viktigt att först läsa på om vilken metod för bekämpning som är lämplig för arten och planera bekämpningen. På Naturvårdsverkets webbplats finns fakta och metodbeskrivningar för flera arter.

Tänk på att:

Bekämpningen går lättare om den kommer igång så snart som möjligt efter att en invasiv art etablerat sig i ett område.
Samordna bekämpningen med grannar och andra markägare om de också har arten på sina fastigheter.
Välj rätt metod utifrån art och miljö, se länkar till faktablad, handböcker och andra webbsidor.
Planera bekämpningen tidsmässigt på säsongen så att inte spridningen förvärras. För vissa arter är det viktigt att bekämpa innan växterna går i blom då man annars riskerar att sprida deras frön.
Genomför bekämpningen ordentligt. Det gäller att inte missa några individer och se till att ta bort så mycket som möjligt av varje individ, även rötter.
Ta hand om växtavfallet på rätt sätt. Lägg växtmaterialet i en sopsäck, förslut väl och lämna till förbränning på återvinningscentralen.
Var beredd att upprepa bekämpningen, ibland flera gånger per säsong och under flera år.
För parkslide, var extra försiktig! Här är risken särskilt stor att felaktig hantering förvärrar situationen!
När du bekämpar invasiva växter ska du välja den metod som är mest miljövänlig för att inte äventyra människors hälsa och påverka den omgivande miljön negativt.

Ta hand om växtavfallet rätt

Lägg inte växtrester från invasiva arter på komposten eller i naturen. Det ska omhändertas för att säkerställa att inte resterna leder till vidare spridning. Lägg växtmaterialet i en sopsäck, förslut väl och lämna till förbränning på återvinningscentralen.

Samla in invasiva arter för bortforsling

För att bekämpa invasiva arter på detaljplanelagd mark erbjuder Umeå kommun möjligheten att lämna växtmaterial för bortforsling. Det är viktigt att notera att denna möjlighet gäller bara inom detaljplanelagd mark och inte i byar, stugområden eller längs landsvägar som Trafikverket ansvarar för.

Så här gör du

Vill du hjälpa till med bekämpning av invasiva arter (företrädesvis jättebalsamin och blomsterlupin) på detaljplanelagd parkmark eller i direkt anslutning till dessa gör du enligt följande:

Lägg växtmaterialet i genomskinliga förslutna säckar, de kommer att sorteras som brännbart avfall.
Ställ säckarna (genomskinliga) på platser där det redan finns hundrastkärl eller soptunnor (ej vid busshållplatser där de lätt hamnar i vägen).
Rapportera in platsen via kommunens felanmälan. www.umea.se/felanmalan Länk till annan webbplats. Lägg ärendet på ”Park” och ”Nedskräpning” så hamnar det rätt. Märk också er anmälan med ”Invasiva arter” så ser Gator och parker till att säckarna hämtas upp genom en extrabeställning till entreprenör eller egen drift.